Saga - Yngre - 2010

7 vinnare presenteras här

Tack för alla bidrag!  Det var mycket svårt att välja vinnare!  -  Nya tävlingar snart!

Bildkort: Saga © E.Raman & OH-verlag. Korten överlappar varandra och hela motivet syns ej.

Ely Raman

SAGA-akvarellerna är målade av Ely Raman, konstnär och konstprofessor, verksam i Kanada.

Korten används över hela världen av både barn och vuxna - i förskolan och skolan, vid köksbordet och hos talpedagogen, på sjukhus, i coaching och i många andra sammanhang. I april 2010 inbjuds till en tvådagars-workshop (för vuxna) i Stockholm och Göteborg. Denna workshop för första gången i Sverige.

Vinnare:
Elsa Bane, 15 år - Visby,
Ebba Törnkvist, 13 år - Vetlanda
Rickard Nilsson, 11 år - Gränna
Emil Bergqvist, 11 år - Aneby
Elsa Bane, 15 år - Visby
Victoria Brolin, 11 år - Sollentuna
Rebecka Meyer, 11 år - Sollentuna

Jury: Veronica Grönte och Sigrid Brandt. Priserna skickas ut i slutet av augusti.
Här finns även vinnare som är över 16 år.

Tävling 1 = 3 Saga-kort / max 300 ord

Hennes liv i skogen

av Elsa Bane, 15 år - Visby - 1:a pris - Vinst: Kortlekarna Saga och Mythos.

När allt befann sig precis i gränslandet mellan sen eftermiddagssol och klar nyvaken solnedgång, när alla trädskuggorna blev mörkgröna, då kom hon ihåg varför hon valt att bo på landet. Hur mycket hon älskade nattens tystnad, skuggor och lukter fanns det bevis för på hennes sovrumsvägg, där hon klottrat ner de meningar som viskande letade sig in i hennes tankebanor om nätterna. På den motsatta väggen målade hon varje dygns speciella skuggor i utflytande akvarell, som ibland rann ner på golvet som små färgade floder. Och solens reflektionskrig mot hennes fönsterruta om kvällarna gjorde henne särskilt sällsamt lycklig.

Färgers förmågor att blanda sig med varandra och skapa nya kontraster fascinerade henne, och hon önskade att hon själv, att människan hade samma förmåga. Insikten slog henne en särskilt mörk kväll när hon i skenet av en glödlampa blandade rött och gult till en brinnande eld på papperet. Är det inte just detta som händer när man blir kär? Hon hade inte varit kär på många år nu, inte på riktigt, men hon mindes, ja, hon mindes. Känslan av att bli ett med sin kära älskade, sammanförda av lyckliga ödesomständigheter liksom penseln sammanförde färgerna, skapare av nya kontraster, måste inte dessa två ting vara besläktade?

I mörkret släppte hon sina tankar fria, lät dem härja fritt i natten, innan hon gick till sängs och lät drömmarna ta över, bli den parallella tankevärlden. Ibland hände det att hon dröjde kvar i nattens tystnad vid fönstret. Hon tyckte om att låta sig vara ett med naturen, även då mörkret suddade ut alla hennes älskade skuggor och gjorde allt svart. Länge, länge kunde hon stå kvar, ibland hade hon riktigt svårt att släppa sina tankar. Men iväg åkte de tillslut. Kanske kom de tillbaka på morgonen, kanske inte.

En mycket fin text. Några meningar som bör uppmärksammas:

När allt befann sig precis i gränslandet mellan sen eftermiddagssol och klar nyvaken solnedgång, när alla trädskuggorna blev mörkgröna, då kom hon ihåg varför hon valt att bo på landet.
En poetisk inledning. "Nyvaken solnedgång" en oväntad kombination av ord vilket gör att läsaren vaknar till - och sen avslutas meningen med några helt vanliga ord "varför hon valt att bo på landet". Denna oväntade landning i det enkla språket känns spännande. En effektiv kontrast.

Och solens reflektionskrig mot hennes fönsterruta om kvällarna gjorde henne särskilt sällsamt lycklig.
Vilken vacker mening! Ordet "reflektionskrig" känns som det skapades inom dig precis när du skrev.

Färgers förmågor att blanda sig med varandra och skapa nya kontraster fascinerade henne, och hon önskade att hon själv, att människan hade samma förmåga.
Reflektionen kring färgers egenskaper som jämförs med människans är tänkvärd och nyskapande.

Insikten slog henne en särskilt mörk kväll när hon i skenet av en glödlampa blandade rött och gult till en brinnande eld på papperet.
Du har låtit bildkortet locka dig in i fantasins värld och vävt in tankarna så väl.

Är det inte just detta som händer när man blir kär?
Denna mening kommer överraskande och fördjupar textens redan tänkvärda budskap.

Hon hade inte varit kär på många år nu, inte på riktigt, men hon mindes, ja, hon mindes.
Här kommer vi plötsligt väldigt nära huvudkaraktären. Vi funderar på vem hon är och hur gammal hon är. Att du skriver ordet "mindes" två gånger gör att vi förstår att det är något viktigt hon tänker på. En stor och avgörande förälskelse.

...liksom penseln sammanförde färgerna, skapare av nya kontraster, måste inte dessa två ting vara besläktade?
Att du direkt återkopplar till färgerna och penseln gör att du håller i hop texten till den röda tråden.

I mörkret släppte hon sina tankar fria, lät dem härja fritt i natten, innan hon gick till sängs och lät drömmarna ta över, bli den parallella tankevärlden.
På ett konstfullt sätt lyckas du väva in den sista bilden så naturligt. Vi accepterar att vi inte får veta något mera om huvudkaraktärens starka minnen eftersom du skriver "i mörkret släppte hon sina tankar fria" och "mörkret suddade ut alla hennes älskade skuggor och gjorde allt svart".

Kanske kom de tillbaka på morgonen, kanske inte.
En fin avtoning som på något sätt lugnar läsaren i sin nyfikenhet, precis som den lugnar huvudkaraktären själv.

Cazandra

av Ebba Törnkvist, 13 år - Vetlanda - 2:a pris - Vinst: Kortleken Saga.

"Cazandra" hörde jag mamma ropa nerifrån köket. "Maten är klar." Jag suckade lågt och lade ner bilden jag höll på att rita. Rita och teckna var mitt största intresse det var det jag höll på med för det mesta och det fanns inte så mycket att göra när vi var i sommarstugan heller. Jag började gå nedåt och kollade mig omkring. Stugan såg ut precis som innan - Vita höga väggar av trä, tavlor upphängda med alla möjliga motiv, trappan gammal och skraltig med bruna trappsteg av trä - en vanlig tråkig sommarstuga. Jag gick in i köket och satte mig ned på en av stolarna.

Jag kollade ut genom fönstret, solen sken med ett intensivt sken och jag kunde se vattnet skvalpa längre bort vid horisonten. Mamma jag och min lillasyster Kattya satte oss ner vid bordet. Mamma hade lagat sopa idag, ingen vidare god soppa heller. Vi hade också ett mycket gott bröd till det som mamma gjort själv men just nu stod det i ugnen för att värmas. "Snart är sommaren över och då åker vi hem till Stockholm igen" sa mamma med soppa i munnen. Jag kände hur det började lukta rök inne i rummet och kollade mot ugnen men brydde mig inte om det just då. Plötsligt bröt en låga fram från ugnen och jag skrek. Mamma och Kattya skrek med och jag reste mig snabbt upp.

Jag började springa mot första bästa fönster och krossade det med handen. Jag tog tag i lilla Kattya och försökte dra henne med mig men elden hade nu spridit sig och tagit Kattya hon var borta och mamma med. Jag skrek när jag såg deras kroppar brinna och hoppade sedan ut för att rädda mig själv. Lite senare kom brandkåren och släckte elden men nu var jag ensam, bara jag helt för mig själv.

En fin text. Några meningar som bör uppmärksammas:

"Cazandra" hörde jag mamma ropa nerifrån köket. "Maten är klar."
En god idé att börja en berättelse med en replik. Det gör att vi kommer direkt in i historien, den tar liksom tag i oss.

Jag började gå nedåt och kollade mig omkring. Stugan såg ut precis som innan -
Du rör dig i huset och beskriver vad du ser medan du är på väg till köket:

Vita höga väggar av trä, tavlor upphängda med alla möjliga motiv, trappan gammal och skraltig med bruna trappsteg av trä - en vanlig tråkig sommarstuga.
Läsaren ser huset framför sig och förstår att det är ett gammalt hus som troligen är i behov av renovering.

Jag gick in i köket och satte mig ned på en av stolarna.
Här har du kommit fram till köket och allt det du beskrev på vägen dit kändes meningsfullt för berättelsen.

Jag kände hur det började lukta rök inne i rummet och kollade mot ugnen men brydde mig inte om det just då.
Den här meningen är mycket viktig. "brydde mig inte om det just då". Detta är en föraning, en plantering om vad som kommer att ske. Snyggt!

...men nu var jag ensam, bara jag helt för mig själv.
En förfärlig historia! Slutet mycket välformulerat. Det överlämnar mycket åt läsaren att fundera över.

Blöt ved

av Rickard Nilsson, 11 år - Gränna - 2:a pris - Vinst: Kortleken Saga.

Det var en gång en kille som bodde i skogen. Och det var mörkt och han var ute den kvällen och plockade ved. Då var det något som lät. Han blev jätterädd och sprang in i huset och han som hade lovat kompisar komma och grilla. Men han vågade ju inte gå ut. Och kompisarna kom och han hade inte fått ihop ens en brasa. Så han var tvungen att gå ut och tända brasan.

Han tog en tändsticka och tände och försökte att tända brasan med. Det gick inte. Veden var för blöt så han var tvungen och ta lite ved som var där inne i huset. Han försökte och då började det brinna. Men när kompisarna och han hade gjort allt så kunde dom börja grilla korv. Då slocknade elden. Då hade den torra veden brunnit upp och den blöta veden var kvar. Då var han tvungen att hämta mer ved. Dom hade så roligt och trevligt. Så dom hämtade ved nästan hela tiden.

Sen när dom hade åkt hem så gick Manne in på natten. Det var mörkt och när han kom in blev han chockad för all ved var borta. Då hade dom eldat hela natten. Så han gick upp och la sig och sen vaknade han av att det var kallt. Han vaknade och han frös. Sen frös han hela dagen och inte hade han en enda torr vedbit. Sen fick han ringa sina kompisar och be om lite ved.

En fin text. Några meningar som bör uppmärksammas:

Det var en gång en kille som bodde i skogen.
Det låter som början på en riktig saga. Det väcker förväntan.

Men han vågade ju inte gå ut.
En viktig mening. Ett verkligt hinder på vägen mot målet.

Och kompisarna kom och han hade inte fått ihop ens en brasa.
Ja, om han inte löser detta, om han inte kan komma över sin rädsla kan han ju inte grilla tillsammans med sina kompisar som han lovat.

Så han var tvungen att gå ut och tända brasan.
Detta är lösningen. Trots sin rädsla kan går han ut och fixar elden.

Veden var för blöt så han var tvungen och ta lite ved som var där inne i huset.
Här dyker ett nytt hinder upp, men huvudkaraktären löser detta eftersom han har kunskap om hur man tänder en eld.

Då hade den torra veden brunnit upp och den blöta veden var kvar. Då var han tvungen att hämta mer ved.
Ytterligare ett hinder på väg mot målet - att grilla med kompisarna. Hindret får sin lösning.

Sen när dom hade åkt hem så gick Manne in på natten.
En god koppling till bilden. Och en bra lösning till slut - trots allt.

Text som inte blev vinnare men som är mycket läsvärd:

Skogsbranden

av Emil Bergqvist, 11 år - Aneby

Det var en gång ett hus i en skog.
Det blev en skogsbrand. Det var någon som hade tappat en tändsticka.
Jag stod vid fönstret och såg allt. Huset blev helt svart.

En fin text. Detta bör uppmärksammas:

Det var en gång ett hus i en skog.
Början. Vi vet var vi befinner och och en bild skapas inom oss.
Det blev en skogsbrand. Det var någon som hade tappat en tändsticka.
Vi får veta vad som händer på platsen och vilken orsaken var.
Jag stod vid fönstret och såg allt.
Här får vi berättelsen berättad genom ett ögonvittne - "jag". Detta överraskar läsaren och gör att berättelsen griper tag allt mer.
Huset blev helt svart.
Ett kort konstaterande. Vi skapar en bild av ett förkolnat hur i skogen. Ett snyggt slut.

Du har skrivit en mycket kort dramatisk berättelse. Det behövs inte alltid så många ord för att skapa en spännande berättelse! Du har varit trogen bildkorten och din avskalade berättelse skulle man kunna prata länge om utan att tröttna.

Tävling 2 = 4 Saga-kort / max 400 ord

Bildkort: Saga © E.Raman & OH-verlag. Korten överlappar varandra och hela motivet syns ej.

Rasmus

av Elsa Bane, 15 år - Visby - 2:a pris - Vinst: Kortleken Saga.

Vad var det han såg? En port i tiden, eller? Tiden hatade honom, ratade honom, kastade ut honom i rymden, eller? Luften flimrade så att han nästan ingenting såg, han tog sig för huvudet i den dallrande hettan och frågade sig vad han hade ute på fälten att göra. Rasmus, han kände inte sitt namn, det betydde älskvärd hade han lärt sig men han kände sig mer som en revolutionär, och han kunde inte låta bli att stå stilla och undra om det varit något speciellt i vattnet han just druckit, för inte kunde väl molnen spegla sig så i simpla grässtrån, eller röda hustak, nej han måste hallucinera. Rasmus, vad hade du ute på fälten att göra, frågade han sig själv, han visste inte att det var här han fötts.

Lite längre bort i gräset, tre steg åt höger, hade hans mor tappat sin vigselring en blåsig eftermiddag någonstans mellan augusti och september, den låg fortfarande kvar under lager och jord, lika rostig som hennes äktenskap varit då, hennes man hade inte ens beställt en rostfri ring åt henne, det visste hon nog, och egentligen tappade hon den inte, hon slängde iväg den med all sin kraft, och skrek. Här på fältet hade hennes son fötts och hon hade bestämt sig för att döpa honom till Rasmus bara för att reta sin man med älskvärdhet. Rasmus, du var offer för ett bittert krig. Skilsmässor och rättstvister, sådana som din far kallade ligister, allt skedde i det mörka medan du ännu sov.

Rasmus, du var precis som alla andra barn och så otroligt annorlunda att din mor grät sig till sömns varje kväll, du avskydde gröt, liksom hon också gjort och din äcklade min fick henne kanske att tänka på sin egen barndom, då hon slängt gröttallrikar i golvet och speglat sig naken i trädgårdsdammen, mest för att visa omvärlden att hon inte var rädd för sig själv. Rasmus, nog älskade hon dig även om hon tog självmord med kökskniven, Rasmus, du är inte övergiven och att springa på fält gör dig inte efterbliven.

Han funderade på om jorden skulle gå under om han gick igenom porten som lockade så, det kan bara inte vara reflektioner, tänkte han, och sprang...

En fin text. Några meningar som bör uppmärksammas:

Vad var det han såg? En port i tiden, eller? Tiden hatade honom, ratade honom, kastade ut honom i rymden, eller?
En spännande början. Orden hatade, ratade, kastade ökar genast tempot.

Rasmus, vad hade du ute på fälten att göra, frågade han sig själv, han visste inte att det var här han fötts.
En snygg plantering - "här hade han fötts".

Här på fältet hade hennes son fötts och hon hade bestämt sig för att döpa honom till Rasmus bara för att reta sin man med älskvärdhet. Rasmus, du var offer för ett bittert krig.
Här får planteringen om Rasmus födelse sin skörd - det hänger ihop. Och vi får dessutom en fördjupad kunskap om varför Rasmus fått just detta namn. Det blir ytterligare en skörd till följande plantering: Rasmus, han kände inte sitt namn, det betydde älskvärd hade han lärt sig men han kände sig mer som en revolutionär.

Han funderade på om jorden skulle gå under om han gick igenom porten som lockade så, det kan bara inte vara reflektioner, tänkte han, och sprang...
Här kopplar du snyggt ihop den sista bilden med den första. Berättelsen knyts ihop.

Roger

av Victoria Brolin, 11 år - Sollentuna - 2:a pris - Vinst: Kortleken Saga.

Roger var ute och gick i skogen han gick och gick. Han tappade bort sig och visste inte var han var. Till slut kom han fram till ett hus. Huset var skyddat av en solsköld. Han suckade och titta ner i marken.

Då såg han något som blänkte, ett mynt, nej det var en ring den hade färgglada färger. Han tog upp ringen och granskade den lite närmare. På ringen stod det "använd mig". Först fattade Roger ingenting men sen förstod han. Han skulle använda ringen till att komma igenom solsköld. Han la ringen där solstrålen slog ner och vips så var solstrålen någon annan stans. Roger satte ringen på sitt finger. Han klev in i huset.

Där fanns inte mycket bara en stol, ett bord, och ett fat med spagetti och köttfärssås. Roger kände att han var hungrig, det skulle inte skada med lite mat i magen. Han tog en tugga och innan han visste ordet av så var han vid en sjö.

På andra sidan sjön var en flicka som stod och tvätta kläder. Han tog av sin tröja och simmade fram till flickan. "hej sa Roger". Flickan hoppade till hon hade gyllenblont hår och så vackra ögon så man nästan drunkna i dom. Hon tittade skräckslaget på honom och sa - du måste här ifrån om du vill behålla ditt liv dom kommer döda dig -
Utan att förstå vad som hände puttade flickan ner honom i vattnet och så började Roger simma, simma för sitt liv. Han grep tag om sin tröja och ställde sig precis där han hade kommit. Och vips så var han i huset. Han sprang ut ur huset och fram till solskölden han kände på fingret var är ringen han sprang in i huset och kollade sig om kring han såg ringen han sprang ut och la den vid solskölden och kom ut han tog ringen och kastade den så långt han kunde. Sen kom en ekorre fram till Roger och sa "detta är en hemlighet för evigt" Sen försvann den. Roger sprang in i skogen han sprang och sprang när han kom fram till sitt hus la han sig i sin säng och tänkte "Det här är ett äventyr jag aldrig glömmer.

En fin text. Några meningar som bör uppmärksammas:

Huset var skyddat av en solsköld.
Det var en intressant association till bilden "solsköld". Det är ingen annan som tänkt just så.

Han suckade och titta ner i marken.
Här fångar du Rogers känsla väldigt väl. Genom att du beskriver (visar) vad han gör; "suckade och titta ner i marken" förstår läsaren hur Roger känner sig nu när han vandrat så länge och till och med gått vilse. Om du hade skrivit något av orden "arg", "orolig" eller "ledsen" hade inte läsaren blivit lika engagerad.

Han la ringen där solstrålen slog ner och vips så var solstrålen någon annan stans. Roger satte ringen på sitt finger. Han klev in i huset.
Vilken fantasi du har!

Han tog en tugga och innan han visste ordet av så var han vid en sjö.
Ett smart grepp att ta dig vidare till nästa bild! Det känns naturligt i just den här berättelsen som redan är så fantasifull.

Tävling 3 = 5 Saga-kort / max 500 ord

Bildkort: Saga © E.Raman & OH-verlag. Korten överlappar varandra och hela motivet syns ej.

Jag, Adam och Veronica

av Rebecka Meyer, 11 år - Sollentuna - 2:a pris - Vinst: Kortleken Saga.

- Ha, ha, du kan inte ta mig! skrek Adam.
- Det kan jag visst din mört! Skrek jag tillbaka. Under mina fötter knastrade gruset, plötsligt snubblade jag. När jag tittade upp såg jag en vakt, jag log lite försiktigt, men vakten log inte tillbaka. Han tog oss och slängde oss över bron, in i skogen.

Vi reste oss och började gå. Efter ett tag såg vi ett vattenfall. Jag bestämde att vi skulle kolla om det fanns en grotta så vi gick igenom. Det fanns en grotta på andra sidan, och åh vad fint det var. Dyblöta gick vi vidare inåt grottan. Som jag sa tidigare var det jättevackert, det var sagolikt att gå där och ännu sagolikare blev det när Adam stoppade mig och jag såg varför.

Framför oss satt en jättespindel i sitt jättenät. Adam började gallskrika, men jag som var fem år äldre tog situationen lite lugnare och började tänka istället. Kanske kunde vi springa tillbaka så fort som möjligt, men då fick vi ju inte njuta mer av grottan. Vi kunde också försöka komma igenom nätet, men det var för riskabelt. Då såg jag ett hål mellan berget och nätet. Snabbt fattade jag ett beslut och drog med mig Adam igenom hålet. Spindeln tittade besviket på oss när vi sprang vidare inåt grottan.
- Det var nära ögat, tur att jag såg hålet! sa Adam, jag himlade med ögonen. Vi gick vidare i grottan och så såg vi en dörr. Vi öppnade och gick in. Det var en lång metallgång. När vi kom till slutet såg vi ännu en dörr. Vi öppnade och gick in. Vi stod i en vacker sal, det såg ut som ett slott, men vem skulle ha ett slott här, mitt i en grotta?

Vi gick runt lite och hittade både juveler och dyra smycken. Det var nog ett slott även om det var konstigt. Plötsligt kände jag en hand på axeln. Jag vände mig långsamt om. Jag räknade med att få se en rånare, men framför mig stod en prinsessa. Hon undrade vad vi hette, så vi presenterade oss:
- Jag heter Annie och det här är min lillebror Adam. Jag är 13 år och Adam är 8 år, sa jag. Sen undrade jag vem hon var och varför hon var här. Hon var mycket riktigt en prinsessa och hon hette Veronica. Hon var här för att kungen av Messakontinenten ville döda henne så att han fick regera över Fillebomikkitanien också. Vi bestämde att vi skulle hjälpa henne. Vi fick en karta och gav oss av.

Vi kom fram till en labyrint, i mitten var slottet. 15 gånger gick vi fel innan vi kom fram. Vi förberedde oss för strid, men en vakt sa att kungen hade flytt så vi slapp strida. Veronica blev jätteglad. Hon gav oss en rubin och fyra smaragdsmycken, hon gav oss också en inbjudan till hennes bröllop i maj nästa år. Vi tackade och åkte hem.

En fin text. Några meningar som bör uppmärksammas:

- Ha, ha, du kan inte ta mig! skrek Adam.
Bra inledningsmening. Vi kommer rakt in i texten och blir nyfikna på vem Adam är.

Under mina fötter knastrade gruset, plötsligt snubblade jag.
När du skriver "knastrade gruset" kan läsaren nästan höra det. Det fungerar dessutom som en föraning till "plötsligt snubblade jag", vilket gör att bilden av snubblandet blir tydligare - vi ser hur han faller ner i gruset.

När jag tittade upp såg jag en vakt, jag log lite försiktigt, men vakten log inte tillbaka.
"Men vakten log inte tillbaka" - här blir vi nyfikna och undar varför.

Plötsligt kände jag en hand på axeln. Jag vände mig långsamt om. Jag räknade med att få se en rånare, men framför mig stod en prinsessa.
Att du först skriver "räknade med att få se en rånare" och inte bara skrev att det stod en prinsessa där gör att överraskningen blir ännu större. Skillnaden mellan en rånare och en prinsessa är ju så stor.

Vi fick en karta och gav oss av. Här börjar sedan det sista stycket: Vi kom fram till en labyrint. Det är snyggt att du inte beskrivit något om vägen dit utan du låter läsaren hoppa rakt in i den sista scenen.

Skrivtips - som gavs när skrivartävlingen utlystes:

Vill du skriva en spännande berättelse? Inspireras av hinderbanan och den röda tråden.
Här finns tips för att skriva en kort berättelse.
Vill du lära känna din huvudkaraktär innan du börjar berätta din historia?
Vill du skriva en berättelse som berör? Här finns idéer.

Läs om hur du kan använda MaketeMetodens material och vad upphovsrätten innebär. Läs om författarskolan utan avgift. MaketeMetodens författarskola. Helg- och sommarkurser för allmänhet och pedagoger i samarbete med Kurser.se.

Skrivarkurs

Gå en skrivarkurs som kompetensutveckling! Helgskrivarkurser och sommarskrivarkurser. Medlemmar i LR har 20% rabatt på författarskolans deltagaravgift.

Senast uppdaterad (01 mars 2012)

Pennvässaren ges ut på Studentlitteratur.

Utveckla ditt och dina elevers skrivande till nästa nivå!

Prenumerera på Inspirationsbrev - skrivtips, tävlingar och kurser.
Skrivarkurser - helg och sommarkurser via Författarskola.se
MaketeMetodens metodik Skrivarcommunity - Skrivboken.nu
Skrivarkurser i samarbete med Kurser.se

__________________________________________________________

Kontakt: Veronica Grönte 073-90 12 12 5  veronica@makete.se www.forfattarskola.se