Saga - man och hus103 
OH-kort E.Raman / OH-verlag
www.bildkort.nu

terkomsten

Akvarellen r utgngspunkten till texterna.

Hr presenteras de 3 vinnarna - alla 1:a pris

Presentkort p 500 kr till 3 frstaprisvinnare - Gr din egen bok / Solentro
Alla andra som skickat in ett bidrag fr ett presentkort p 100 kr / Solentro

Solentro

pernilla th 2

Pernilla Thor, projektsekreterare / Jnkping

Motivering:
Vlformulerad, fantasifull och gestaltande beskrivning

av pojkars lek och vuxen mans reflektioner.

Bror krde in till vgkanten, stannade bilen och drog ett djupt andetag. Han slt gonen och frestllde sig att han stod i ett av de stora fnstren p husets norra gavel och tittade ut. Frn versta vningen var utsikten milsvid, s som den bara kan vara nr landskapet r sltt och kermarken breder ut sig t alla hll. Inte ett trd, inte en buske s lngt gat kan n. Bara odlad mark och ngar, stgtasltten nr den r som vackrast.
 
Det enda som fngade blicken nr han tittade t norr var den lilla timmerstugan med sitt gula halmtak, Bror mindes det som om det var igr nr han, Nils och Einar byggde den tillsammans en sommar i brjan av femtiotalet.

Anledningen till att de tre brderna ftt lov att bygga sig en egen liten stuga mitt ute p en ker var att just dr stugan stod fanns en liten bergknalle som inte var till ngon som helst nytta fr deras far. Allts hade pojkarna ftt anvnda sin nybyggarlusta och snickra sig ett eget hus, visserligen med en stor sten inuti, men nd. Bror log nr han tnkte p alla gnger de suttit inne i stugan alla tre, p varsin sida av stenen, utom synhll fr varann, viskande och trummande sitt hemliga kodsprk med pinnar p den skrovliga ytan.

Det var gott och vl fyrtio r sedan nu, Bror undrade om den lilla stugan stod kvar. Frmodligen inte, och om den stod kvar hade skert den rda frgen flagat och halmtaket rasat in fr lnge sedan.
 
Far hade blivit ursinnig p honom, den dr dagen d grdens framtid kommit upp till diskussion vid middagsbordet. Hela familjen satt samlad runt det stora, hemmasnickrade ekbordet i kket d far reste sig upp s att stolen fll bakt med ett brak och gick i bitar. Far skrek att en sdan son ville han inte se vid sitt bord, antingen fick Bror ta och ndra p sig, eller s kunde han lika grna bryta med familjen hr och nu.

Bror var sjutton r nr han lmnade frldrahemmet. Han gav sig av en tidig morgon i brjan av oktober nr hstens klara luft brjat smyga runt knuten och sg sig inte om en enda gng d han cyklade genom lven som fallit frn de stora lindarna som kantade den smala uppfarten.

Vad det blivit av smbrderna Einar och Nils hade han ingen aning om, kanske var det ngon av dem som drev grden nu, eller kanske en son eller dotter till ngon av dem. Kanske var grden sld.

I vilket fall som helst s hade han inga planer p att ge sig till knna nr han nu, nstan ett halvt sekel senare, styrde in sin pickup p den vlknda uppfarten, fortfarande kantad av hga, grnskande lindar. Han skulle bara, helt kyligt svnga in p grdsplanen, presentera sig och framfra sitt rende som kringresande landskapsmlare.

Han stannade bilen och stngde av motorn, tittade upp mot huset och frskte svlja klumpen i halsen, han var hemma.

IMG 2384

Linda Palm, lrare i frskoleklass / Trelleborg

Motivering:
En vlformulerad och drmskt inre monolog dr

bilkortets mystik kltts med tydliga ord.

Sakta brjade jag knna igen mig, som om ett avlgset minne pltsligt hade uppenbarat sig och bringat ordning i kaoset. ngen, doften av nyslaget grs och huset med dess klarrda frg. Det hr var hemma. Jag kastade mig framt, men ngonting hindrade mig. Trots att jag tryckte allt jag kunde var det en massiv kraft som hll mig tillbaka. Vad det n var s syntes det knappt. En svagt skimrande port som strckte sig lngs marken och upp mot himlen.
   Jag tyckte mig hra en drr ppnas och jag vntade mig att f se hunden komma utspringande med lille Peter tultandes efter. Jag knde hur mungiporna gick upp i ett brett leende. Kanske skulle han kunna se mig genom porten. Jag gick fram och tillbaka, som ett litet barn som inte kunde sitta still av frvntan, och drog med ena handen lngs skggstubben. Men inget hnde, allt frblev tyst.
   Insikten slog nstan omkull mig. Peter var inget barn lngre. Herre Gud, han mste vara minst 40 r och hunden mste vara dd sedan lnge. Jag rs till och skinnet knottrade sig p armarna. I ett frsk att stnga ute den ofrklarliga kylan brjade jag g lngs med den skimrande porten. Kanske skulle jag hitta ett hl eller en glipa av ngot slag att ta mig igenom.
   Till slut gav jag upp. Jag satte mig ner och lutade huvudet i hnderna. Jag vntade p trarna som borde rinna lngs mina kinder, men inget hnde. Trots att jag knde sorgen drabba mig som ett hrt slag i magen var jag helt ofrmgen att grta. Jag, som brukade grta fr minsta lilla, kunde inte klmma fram en ynka tr fr min sons frlorade barndom.
   Jag lyfte huvudet och spanade mot huset igen. Det verkade vara helt de, inget liv, inget skratt, ingen grt. Men ett hasande ljud fick mig att vnda p huvudet. Lngs husets lngsida vaggade en ldre kvinna. Hon hll den ena handen p vggen som std fr att inte falla och hon hll blicken riktad rakt fram. Rakt p mig. Jag reste mig hftigt och ryggade nstan undan nr jag insg att kvinnan bara var ngra steg ifrn mig. Jag tittade forskande p henne. Hennes bruna gon sg djupt in i mina och fr mitt inre sg jag en ung flicka i brllopsklnning. Ida! Jag ville sga namnet hgt, ville f henne att hra mig, se mig, lska mig som hon frut gjort, men tungan var alldeles torr och strv. Jag svalde flera gnger och frskte igen, men endast ett torrt kraxande kom ver mina lppar.
   Ida tog nnu ett steg framt. Hon smlte igenom den skimrande porten utan minsta motstnd och det var som om alla r flg av henne. Det gr hret var terigen mrkt och lockigt. Den krumma kroppen var rak och stolt. Hon tog min hand i sin och tryckte den hrt. Tillsammans gick vi ut p den bljande ngen dr grset svepte in oss i ett hav av stillhet som ntligen gav mig ro.

IMG 0001

Lucie Henningsson, lrare k 1-5 / Uppsala

Motivering:
Vlformulerad och intressevckande gestaltning
som vcker lsarens nyfikenhet.


Hon knde igen lukten, kom ihg hur stet klibbat sig fast mot hennes lr de alltfr varma sommardagarna.  Fnstren som alltid varit fr smutsiga fr att kunna urskilja ngra detaljer om landskapet utanfr. rstider hade passerat, hetta, kyla, den eviga blaskan. Hon hade svurit att aldrig tervnda. Hon hade tnkt tanken aldrig ngonsin. Men det var d och nu var en annan tid. Hennes grepp hrdnade om vskan som vilade i hennes kn. Hon knde hur oron brjade sl rot i kroppen. Impulsen att hoppa av varje gng bussen gled in p en hllplats hade blivit svrare och svrare att motst. Hur kunde minnen knnas s starkt efter s mnga r? Var inte tiden p hennes sida?

Nu hade det brjat bli glesare mellan husen och krar strckte grnslst ut sig lngsmed vgkanten. Det var vackert. Hon hade glmt hur vackert det var, de bla flten med vars blomma hon inte kunde namnet p och rapsflten som lyste starkare n solen. Hon lutade huvudet bakt och konstaterade att fr frsta gngen sedan resans start knde hon ett lugn. Det skulle g bra, hon var inte samma person idag som d, hon mste tro p det. Hon hade Karl nu och barnen, hennes lskade barn. Det hade varit svrt att sga hejd och Ingrid hade grtit lnge i hennes famn innan Karl hade tvingats lyfta bort henne. Gabriel var fortfarande fr liten fr att frst att mamma skulle bort ngra dagar men det hade varit lika svrt nd att lmna honom. Hon hade pussat hans panna och kind, frskt bevara hans underbara doft. Karl hade kramat henne lnge, han visste hur svrt det hade varit fr henne. De hade legat mnga ntter och pratat om hur hon skulle gra, om hon skulle orka ka tillbaka.

Det var inte lngt kvar nu, exakt fyra stopp till och sedan, ja hon visste precis hur det skulle se ut. Den ntta bnken vid busshllplatsen, tidtabellen, som fr vrigt aldrig stmde, uppsatt p en spnplatta. Om man fortsatte en bit bort p vgen lg den lilla kiosken. Rune hade haft den sedan hon var en liten flicka, hon mindes honom med vrme. Det stora leendet i den uppkavlade flanellskjortan. Han hade alltid varit lagom lugn och aldrig pratat fr mycket, ngot som ansgs vara en ovanlig egenskap i det lilla samhllet. Men han skulle inte finnas kvar nu, det frstod hon. Mnga skulle vara borta, srjda sen flera r tillbaka. Hon undrade om hon skulle sakna ngon.

Bussen saktade ner och svngde av vgen. Hon fattade vskan, satt kvar i stet medan drrarna sakta gled upp. Ljum luft med strofer av syren strmmade mot henne och hon insg att nu var det dags. Med nyvunnet mod klev hon av.

Skrivarkurs

G en skrivarkurs som kompetensutveckling! Helgskrivarkurser och sommarskrivarkurser. Medlemmar i LR har 20% rabatt p frfattarskolans deltagaravgift.

Sidtopp


aaaaaaaaaaa Student

Pennvssaren ges ut p Studentlitteratur.

Utveckla ditt och dina elevers skrivande till nsta niv!

Prenumerera p Inspirationsbrev - skrivtips, tvlingar och kurser.
Skrivarkurser - helg och sommarkurser via Frfattarskola.se
MaketeMetodens metodik Skrivarcommunity - Skrivboken.nu
Skrivarkurser i samarbete med Kurser.se

Skarmavbild 2014-11-07 kl. 22.51.28

__________________________________________________________

Kontakt: Veronica Grnte 073-90 12 12 5  veronica@makete.se www.forfattarskola.se

Sitemap

Webbproduktion av Carlén Communications