I december 2009 utlystes en tävling där deltagarna använde en skrivarmall som hjälpmedel, Berättar-20:an. Här presenteras vinnartexterna.
Doften av pepparkakor fyller huset. Klas-Göran dammar av bokhyllorna där böckerna står i perfekt ordning och putsar mässingsljusstakarna extremt noggrant. Han går in i köket. Han bär på en längtan.
Adventsljudstaktarna lyser i fönstret. I morgon är det julafton och han ska få träffa sin mamma som kommer. Han tänder fler och fler lampor för det börjar mörkna och ringer till sin mamma. Vinden viner i kakelugnen i rummet bredvid.
- Hej, kära mamma, står planerna kvar? Doften av enbärsdrickan som han provsmakar sprider sig.
- Tyvärr har flyget ställts in på grund av stormen, svara hon. Klas-Göran sjunker ner i fåtöljen, hukar sig framåt och suckar. Vinden bryter en stor björk som faller ner i trädgården med ett brak.
Han rätar på ryggen, samlar nytt mod och bestämmer sig för att köra till Ånge och ta nattåget till Stockholm för att överraska sin mor och går med bestämda steg mot datorn, beställer en biljett och skriver ut den. Snabbt packar han ihop kläder, presenter, pepparkakor, sina tre flaskor enbärsdricka och tar sig ut till Nissan Kingcab. Men - dörrarna har frusit fast, han kommer inte in. Han hör en inbromsning av grannens bil.
- Kan du hjälpa mig att få upp dörren? ropar han.
- Självklart! - Jag kom hit för att se att du har det bra. De hjälps åt att få upp dörren och Klas-Göran ger sig av. Det är kolsvart och månen skymtar bakom molntäcket.
Klockan är sju och centralstationen ovanligt öde - men fylld av jul och glädje. Lars-Göran tar pendeln mot Spånga, släpar upp sin väska de tre trapporna, låser upp dörren och stiger in i hallen. Det är stökigt men det struntar han i. Hans mamma far ut från köket av förvåning och omfamnar honom. De börjar laga frukost tillsammans. Det är julaftons morgon.
Elias Agetorp 16 år
(303 ord = 1721 tecken med blanksteg)
Så här fungerar Berättar-20:an: Elias började skriva sin berättelse genom att svara på 20 frågor - Berättar-20:an. Svaren på frågorna sattes ihop en efter en till en sammanhållen text. En gnutta redigering gjordes, men inte mycket - svaren blev själva berättelsen! Läs mera om hur Berättar-20:an och Berättar-10:an kan användas. Följande berättelser har kommit till på samma sätt - Berättar-20:an har använts.
Det var en gång en åtta årig pojke som hette Kipper. Han klipper gräset i sin trädgård. Kipper bär på en väska. Det var vår. Kipper ville gå och tälta i en vecka i skogen. Det var mitt på dagen för att solen stekte honom, och stod mitt på himmelen.
Han packar en väska med kläder sovsäck och ett tält. Kippers mamma lagar middag och hans pappa ligger i hängmattan och sover. Solen lyser starkt rakt in i Kippers ögon. Kipper tänker på sin plan att smita ut igenom fönstret när mamma och pappa har sagt god natt. För då märker de inget. Doften av spagetti och köttbullar fyller luften.
Kippers kusin Andreas skulle sova över. Och han skulle sova hos Kipper. Kipper måste komma på en annan plan för att komma ut. Han biter sig i läppen och spretar med fingrarna medan han funderar. Just när Kipper nästan hade kommit på en ny plan så hörde han mamma ropa: Nu är det middag! Under middagen så kom Kipper på att han kunde säga att han var väldigt förkyld. Då skulle inte Andreas våga sova inne hos honom för Andreas har bacillskräck. Kipper låtsas nyser för att Andreas ska tro att han är sjuk. Andreas säger att han inte är rädd för baciller längre utan han är rädd för spindlar. Kipper hör Andreas högljudda andetag. Kipper måste komma på något som gör så att han blir rädd, tänker Kipper.
Då kommer Kipper ihåg att han har ett stort spindel nät på sitt rum med en stor spindel. Den lägger han i Andreas säng. Sen går dom och lägger sig. När Andreas ser spindeln så blir han rädd och gick till Kippers mamma. Andreas fick sova hos mamma och pappa. Nu är det sent. Solen har gått ner och istället lyser en vacker måne på himmelen.
Kipper smyger smidigt ut igenom fönstret. Till att börja med sover Kipper i tältet på trädgården. Kipper ställer en klocka så att han vaknar innan mamma och pappa. Kipper är glad nu när han får sova i sitt tält.
Hilda Stigén -10 år
(344 ord = 1835 tecken med blanksteg)
Läs Hildas svar på de 20 frågorna.
Vintern har tagit oss alla i sin famn och kölden har oss i sina klor...
Sara Karlsson fryser om fötterna. Hon står på Malmö Centralstation och har en plastkasse i ena handen och en enkel biljett till Köpenhamn krampaktigt i den andra. Snön ligger vit på marken och det kommer små moln ur Saras mun varje gång hon andas. Hon längtar efter värmen på tåget och efter sin storasyster. Det är sent på kvällen och lite rörelse på perrongen. Trots lampornas sken liknar människorna mest svarta skuggor som blandas med snön som faller. Sara går sakta bort mot informationsskylten igen. Inget nytt. Skuggorna på perrongen rör sig inte. Det är bara de vita små molnen som avslöjar dem. Tårna känns som isbitar och kylan biter i kinderna. Det knarrar under skorna när hon går. I fjärran hörs gnisslet från ett gammalt och trött godståg. Annars råder total tystnad. Tankarna snurrar i Saras huvud. En svag och retlig doft av glögg når hennes näsa.
Plötsligt knastrar det i högtalaren. En röst informerar att tåget till Köpenhamn är inställt. Sara känner hur det knyter sig i magen. Hon liksom krymper ihop där hon står. Skuggorna omkring henne får liv. Det pratas och frågas till höger och vänster. En tågvärd förklarar att det går buss till Köpenhamn istället. Sara drar en suck av lättnad och ler inombords. Busschauffören påminner henne om att hon inte har några pengar till biljetten. Sara hör chaufförens röst som i ett töcken. Hon får inte fram ett ljud och hon känner hur tårarna tränger fram. Damen bakom henne i kön löser problemet när hon betalar både sin och Saras biljett. När bussen lämnar stationen sover Malmö. Det är tyst och tomt på gator och torg.
Busstationen i Köpenhamn sjuder av liv. Så många människor, alla på väg någonstans. Så står hon då äntligen, med bultande hjärta, framför sin systers dörr på Hjemveij 2. Bakom Sara ljusnar det vid horisonten.
Annika Freding - vuxen
(321 ord = 1859 tecken med blanksteg)
Läs Annikas svar på de 20 frågorna.
Hon står i vad hon kallar för meditationsrummet . Hon, Monica har en tändare i handen och skall tända stearinljusen som är utplacerade på flera ställen i rummet. De tända ljusen ger en varm känsla.
Hon tittar ut genom fönstret och ser hur snön ligger på trädgrenarna och tycker det skall bli skönt att sätta sig i en bekväm stol och sjunka in i sig själv. Morgonljuset silar in genom fönstret och ger ett matt sken omkring blomkrukorna . Hon sätter sig till rätta i stolen och börjar slappna av till den musik som hörs ifrån bandspelaren. Katten har gått ut och hon är helt ensam i huset. Det har börjat regna och det är väntat.
Hon ber en bön och känner doften av jasmin från doftljusen. Hon har svårt att koppla av. Det har varit mycket oro omkring henne den sista tiden och musklerna känns spända. Hon tittar på sina händer och inser att hon inte är tillräckligt avslappnad. Hon öppnar händerna så att hon blir mer mottaglig för de ljusa energierna.
Hon kommer in i meditationen. Alla tankar från vardagen försvinner. Hon hör vågor som sakta rullar in mot en strand och hon känner värme i hela kroppen. Hon andas djupa andetag och känner sig som om hon svävar i någon sorts viktlöshet.
Nu känner hon att hon håller på att tappa den viktlösa känslan och i stället för att låta sig ledas ut ur meditationen, andas hon rytmiskt och går djupare in i meditationen. Då hör hon en röst säga till henne.
- Allt går att övervinna. Att lösa problem är en läxa vi skall lära oss.
Hon ser en trappa i sitt inre och visualiserar att hon går nerför den. Plötsligt öppnas en dörr och hon står i en underbar trädgård. Det är den läkande trädgården.
Anita Back - vuxen
(300 ord = 1633 tecken med blanksteg)
Läs Anitas svar på de 20 frågorna.
Det ligger som en dimma i lägenheten på andra våning. Fatima lagar mat, hon befinner sig i köket. I ena handen håller hon en kastrull med vidbränd mat ,i den andra en slev. Utanför är himlen så där klart blå som den bara kan bli de där få höstdagarna då luften är hög. Ett och annat löv singlar sakta ned från träden för att stilla landa på den karga marken.
Fatima längtar bara ut för att få ta del av denna vackra dag istället för att stå här i köket med en vidbränd kastrull. Det känns som om hon håller på att kvävas av oset från den brända såsen. På radion bryts "Efter tre" för 16-nyheterna.
Fatima slänger kastrull och slev i diskhon, rycker åt sig kappa, halsduk och handskar och skyndar ut i den vackra höstdagen. På väg ned genom trapphuset håller hon på att springa omkull granntanten som mödosamt håller på att gå de två trapporna upp till sin lägenhet.
Denna underbara sol, och denna höga luft. Lungorna fylls av den klara luften och den tidigare kvävningskänslan är helt försvunnen.Det hörs ett stilla sus i träden men det ljudet bryts snabbt av alla motorljud från gatan. Maten ska stå på bordet om en timma och här står jag utanför lägenheten och bara vill känna denna underbara frihet i det klara höstvädret.
Det luktar verkligen höst även om en och annan diesellukt försöker ta överhand från gatan. Precis på väg över gatan mot skogen på andra sidan så hör hon ett välbekant ljud: " Mamma, mamma vart är du på väg? Jag är hungrig! Vad blir det till middag?
Fatima stannar mitt i ett steg och känner hur hon krymper och åter blir det svårt att andas. Vart tog den friska luften vägen? Benen skakar och hon försöker ge Angelica ett leende... Springande, småhoppande steg närmar sig henne. Hon hör sin dotter småsjunga då hon kommer allt närmre.
"Angelica, skulle du inte följa med Felicia hem idag? Det bestämde ni ju igår, skynda dig nu du vet ju var hon bor och så ses vi om en timma eller två.
Varför hade inte dottern följt med kompisen hem. Fatima behövde denna stunden för sig själv annars skulle hon inte orka. Hon hörde själv hur irriterad hon lät och pannan la sig i de där typiska stressvecken som så ofta gjorde att hon fick huvudvärk.
"Mamma det funkade inte, Felicia fick gå hem från skolan tidigare idag för hon fick så ont i halsen. Kom nu mamma, jag är ju hungrig har jag sagt.
Fatima står helt stilla, ja det fanns inte mycket att göra, bara återvända till lägenheten, stekoset och instängdheten. Ännu en dag som alla andra, varför har mitt liv blivit så här.
På väg uppför trapporna hand i hand med dottern får hon en idé. Hon ringer på hos granntanten som hon tidigare höll på att springa ned och frågar om Angelica kan få vara där en stund. Både fru Larsson och Angelica verkar nöjda över förslaget och Fatima skyndar ännu en gång nedför trapporna.
Det håller på att skymma, den fantastiska höstsolen håller sakta på att vandra nedåt. Det spelar ingen roll att solen håller på att gå ned, nu är hon där i sin skog som gör att hon orkar med de dagliga sysslorna och hon känner hur hela kroppen fylls av ett lugn.
Med ens blir livet värt att leva igen och hon ler för sig själv då hon sakta går in mellan träden.
Kattis Strigén - vuxen
(580 ord = 3136 tecken med blanksteg)
Kvar på perrongen står resande människor i snöslasket.
Magdalena och hennes dotter Sara åker tåg mellan Gbg och Sthlm. De sitter på sina platser i den telefonfria kupén. De har precis lagt upp sina stora resväskor på väskhyllan. Mellan deras väskor ligger en pappkasse med julklappar. Magdalena längtar efter ha få lugn och ro hos mormodern, som bor utanför Göteborg.
Utanför kupéfönstret är det mörkt och man ser bara sin egen spegelbild. Magdalena är trött och somnar på sin plats. Sara sitter och målar i sin målarbok. Utanför kupéfönstret dalar snöflingorna mot marken och lägger sig i drivor.
Magdalena väcks av en ringande mobiltelefon. Hon märker att Sara inte sitter kvar jämte henne. Doften av Saras kritor har försvunnit. När Magdalena reser sig för att leta efter Sara krockar hon med konduktören som just passerar. Konduktören gnider sin skadade haka. Magdalena skakar hans axlar samtidigt som hon frågar om han sett hennes dotter. Lokföraren ropar ut att nästa station är Alingsås. Konduktören meddelar att han sett dottern i restaurangvagnen. Magdalena skyndar dit.
Oron och paniken lyser i Magdalenas ögon. I mitten av nästa vagn reser sig en tjock äldre dam som skall av i Alingsås. Damen säger till sin man att skynda på, så de hinner gå av. Otåligt ber Magdalena den tjocka damen att få komma förbi. När inte tjockisen flyttar på sig stiger Magdalena upp i sätet och kliver över ryggstödet.
Displayen ovanför skjutdörren till restaurangvagnen visar på 18.42. I slutet av restaurangvagnen sitter Sara och ritar med sina kritor. Hon pratar med en annan passagerare om färgen på prinsessklänningar och vinkar till mannen bakom disken om en Zoo-ask till. När hon ser sin mamma säger hon:
- Hej Mamma! Sovit gott?
Anders Strigén - vuxen
(581 ord = 3136 tecken med blanksteg)
Läs Anders svar på frågorna.
____________________________________
Läs om författarskolan utan avgift. MaketeMetodens författarskola. Helg- och sommarkurser för allmänhet och pedagoger i samarbete med Kurser.se.
Gå en skrivarkurs som kompetensutveckling! Helgskrivarkurser och sommarskrivarkurser. Medlemmar i LR har 20% rabatt på författarskolans deltagaravgift.
Senast uppdaterad (01 mars 2012)
Prenumerera på Inspirationsbrev - skrivtips, tävlingar och kurser.
Skrivarkurser - helg och sommarkurser via Författarskola.se
MaketeMetodens metodik Skrivarcommunity - Skrivboken.nu
Skrivarkurser i samarbete med Kurser.se
__________________________________________________________
Kontakt: Veronica Grönte 073-90 12 12 5 veronica@makete.se www.forfattarskola.se
Webbproduktion av Carlén Communications