Skrivartvling-Frmlingar_NYAST

Bildkort: Persona, OH Ely Raman & OH-verlag. Kortet till hger: Personita Marina Lukyanova & OH-verlag.
OH-korten som r en kombination av bild och ord. De r spridda ver hela vrlden.
Ordkorten r versatta till 21 sprk. Rumnska var det senaste.
Ls om bakgrunden till OH-korten.
Ls om hur bildkorten anvnds.

Skrivartvling vren 2010 - max 600 ord

Jury: Veronica Grnte och Sigrid Brant
De vinnande bidragen finns att lsa lngre ner p sidan. Tyvrr var antalet bidrag frn deltagare under 16 r alltfr f fr att ett pris skulle kunna delas ut.

Grattis Emilie, Anna, Birgitta, Emma och Emilie!

Texterna har trovrdigt gestaltade karaktrer som knns igen frn karaktrsschema. Bidragen har alla sin utgngspunkt i bildkorten och i ordet frmling - frmlingar.

1:a pris - deltagaravgiften till skrivarkurs p Marstrand eller helgkurs

Untitled-1x

Emilie Ramqvist, Sollentuna - studerar kinesiska i Shanghai

Nr kameliorna slr ut

Vackert, vl utvecklat sprk. Komisk brytning mellan vardagliga reflektioner och det hgtravande romantiska. Effektfullt slut.

 

1. Hur knns det?
Det r nstan verfldigt att svara p, knns alldeles underbart och fantastiskt. Precis den uppmuntran som jag behvde fr att fortstta skriva.

2. Vad tycker du om tvlingens upplgg?

Att anvnda bilder har alltid varit ett av mina favoritstt att hitta inspiration. Just dessa bildkort med ord fr en att tnka lite extra och jag tyckte det var vldigt anvndbart. Karaktrsscheman r jttebra att ha klart fr sig innan man brjar gestalta en person, ju mer man vet om han/henne, desto lttare r det att bertta om den personen utan att skriva rakt ut hur hon eller han r. Ett vldigt bra upplgg, med andra ord.

3. Hur gick dina tankar nr du funderade p hur du skulle anvnda bilderna?

Berttelsen skrev nstan sig sjlv efter jag tittat p bilderna. Men jag brukar sjlv alltid fantisera om frmlingar jag mter p bussar och tg, var de kommer ifrn, vart de r p vg och varfr de s drmmande stirrar ut genom glaset. Jag har mrkt hur pass djupt intryck en person man inte knner kan gra p en, trots att man aldrig pratat med varandra, och det var lite det jag ville f fram i min berttelse.

4. Hur vill du g vidare med ditt skrivande?

Att sluta skriva r ngot otnkbart, jag har s mnga berttelser i huvudet som mste ut fr att jag inte ska bli fullkomligt galen. S jag kommer givetvis att fortstta att skriva noveller och har ven ett par lngre projekt jag brjat p. Helst skulle jag vilja kunna leva p skrivandet och ha tid till att gna mig t det hela dagarna, men det r jag inte ensam om att vilja. Jag fr helt enkelt bara fortstta skriva och sen fr vi se hur det blir.

 

 

Vinnare 2:a pris - OH-kortlek

 

Amandas_kamera_09_112kontrast

Anna Axfors, studerande p gymnasiet, tredje ret.
Medieprogrammet med journalistisk, Trans

10 r

Stark berttelse med ett tungt och angelget innehll, trovrdig dialog, knns som tagen ur verkligheten.

1. Hur knns det?
Vldigt kul, det r kul att det man skriver uppskattas.

2. Vad tycker du om tvlingens upplgg?
Ord r vldigt bra att f s "tvingas" man skriva om nt man inte skulle kommit p annars. Bildkorten var lite fula men ven det gav inspiration. Karaktrsschemat fyllde jag i i efterhand. Jag tror jag bygger upp ett karaktrsschema i huvudet. Inte som ett fotografiskt minne men nd att jag vet direkt grejer om karaktrerna som jag inte skrivit ner.

3. Hur gick dina tankar nr du funderade p hur du skulle anvnda bilderna?
Mina karaktrer byggdes upp kring vad jag associerade personerna p bilderna med. Vart associationerna kom ifrn vet jag inte, men det skulle inte bli den berttelse det blev om jag inte hade sett bilderna.

4. Hur vill du g vidare med ditt skrivande?

Jag vill lra mig att avsluta grejer.


Vinnare 2:a pris



DSCN6012

Birgitta Ederyd, Jrvs

Frmlingen?

Alltigenom vlskriven text. Inledningen som kopplas till bildkorten gr stort intryck.

1. Hur knns det?
Jag blev frvnad och jtteglad. Jag blir mer sporrad att fortstta skriva.

2. Vad tycker du om tvlingens upplgg?
Jag fyllde i karaktrsschemat i efterhand och gruvade mig lite infr uppgiften. Men det var lrorikt och inte s svrt som jag trodde eftersom jag hade kommit s nra huvudpersonen nr jag skrev berttelsen. Men jag fick tnka till i banor som jag annars inte skulle ha gjort. Det var spnnande och nyttigt.

3. Hur gick dina tankar nr du funderade p hur du skulle anvnda bilderna?
Jag tyckte p ngot vis att personerna p bilderna hade ngot gemensamt och s vxte historien fram om samma person i olika ldrar.

4. Hur vill du g vidare med ditt skrivande?
Det r vldigt roligt att skriva och det har blivit mest dikter fr mig tidigare. Vill frska mig p en utgivning av dikter.  Nu i vr har jag brjat skriva lite noveller och blivit vldigt  frvnad och inspirerad under skrivarprocessen, hur gestalter och hndelser liksom brjar leva upp och ta gestalt steg fr steg i berttelsen.

Vinnare 2:a pris

 

emelie

Emelie Hedlund, studerande, Upplands Vsby

Trdslitna

En vildsint och spnnande text som ger intryck av vem berttarjaget r. Innehllet knns nytt och personligt.


1. Hur knns det?
verraskande och frsts jtteroligt. En liten boost fr sjlvfrtroendet!

2. Vad tycker du om tvlingens upplgg?
Intressant och eggande fr fantasin. Man nstan tvingas att stta sig ner och lra knna sin karaktr istllet fr att bara lmna det mesta t slumpen.

3. Hur gick dina tankar nr du funderade p hur du skulle anvnda bilderna?
Mest fritt associerande och fantasi. Det kan vara detaljer i bilderna eller hur de fungerar som helhet. Det r blandningen som r spnnande.

4. Hur vill du g vidare med ditt skrivande?
Jag mste hitta stt att bli inspirerad p s att jag ser till att verhuvudtaget f ngot skrivet. Allra helst skulle jag vilja skriva mest hela tiden men det r svrt att veta om det man skriver rcker till. Kanske r dags att sluta tveka och bara gra... och s kommer resten av sig sjlv s smningom.

Texter

Vinnare 1:a pris

Untitled-1x

Emilie Ramqvist, studerande, Sollentuna/Shanghai

Nr kameliorna slr ut

 

 

 

 

 

Han hade suttit p samma plats s lnge Angelica kunde minnas - till hger om den fjrde stoppknappen. Hans hr hade alltid haft en svag doft av kamelior, kanske odlade de sna i rabatten utanfr hans fnster. Tittade man efter, gick ett tunt rr lngs med kken och slutade ngonstans vid rat, som en trd av ljud som fastnat p vgen och visade att han alltid lyssnade. Varje morgon hlsade han p busschauffren med ett snett leende, som lngsamt och obemrkt fngades upp av de gamla damerna vid allergistena, spreds vidare till barnen som svajade under vikten av skolryggsckarna och stannade ngonstans dr Angelica satt i bakre nden av buss 65.

Och idag, idag hnde ngot exceptionellt. En ovetande, en frn Utanfr satte sig helt sonika p platsen till hger om fjrde stoppknappen. Mrkte man hur leendet brukade sprida sig, mrkte man idag desto tydligare hur en oro letade sig in under resenrernas klder, i deras nshlor och andades en gulaktig doft ver allas ansikten. Och ingenting mrkte mannen frn Utanfr. Oberrt satt han kvar och stirrade ut genom det smutsrandade fnsterglaset. Fr honom var det ingen mrkbar skillnad frn ngon annan buss han tidigare tagit, men hade han vnt sig om hade han sett blickarna frn medpassagerarna. Blickar som rtt och sltt borde brnna ett hl rakt genom hans nystrukna kavaj i brun manchester.

S steg han p och alla vnde sig generat bort, som om det varit deras skyldighet att reservera platsen t en kameliadoftande ung man. Men hans leende tvekade bara en sekund lngre n andra morgnar. Blicken han gav t frmlingen drjde inte lngre n p ngon av de andra. Skillnaden var bara att mannen vid fnstret inte besvarade hans blick, la inte mrke till skiftet som drog genom bussen. Kanske trodde han att det bara var nnu en vnstersvng.

Men s steg vr kameliadoftande unge man med det spretiga hret vidare frbi sitt ste och dr. Dr satte han sig bredvid Angelica. Angelica som alltid betraktat honom under varje bussresa med nedslagna gonfransar och hret hngande framfr det bleka leendet. Han vnde sig mot henne och log och hon hrde suset frn resenrerna. ven busschauffren sneglade till sig en blick i backspegeln.
"Hej."
Vad annars ska man sga till ngon man sett varje dag men nd inte knner mer n kassabitrdet p ICA?
Men ven han hlsade tillbaka. Med kameliadoft och en melodisk rst som en koltrast i brjan av vren.
"Idag blev det en ngot annorlunda morgon."
Ett ngot ondigt konstaterande utan vettigt svar. Och varfr valde han just detta ste av alla de lediga som fanns att vlja mellan?
"Det hr har den bsta utsikten ver bussen" sa han och fick Angelica att undra om hon stllt frgan hgt.
"Ditt namn?" sa han och reste sig upp. Bussfrden gick mot sitt slut. Hade den alltid gtt s hr fort?
"Angelica."
"Angelica. Det r vackert." log han. "Nstan som en ngel."
Och s gick hon av bussen med en matlda och ihopsamlade anteckningsbcker och undrade hur han kunde veta att han mste resa sig s att hon kunde stiga av just hr. Hon snurrade runt och fick en hastig skymt av ett snett leende och en vevande arm. Leendet rckte nda till hennes ansikte och hon vinkade glatt tillbaka, till en gammal dams frfran.

Och s. Mndag igen. Hllplats Vanadisvgen. Alla hller andan av frvntan och blickar mot drrppningen. Angelica brjar le lngt innan hans hnder gripit tag om rcket. Busschauffren stannar och drren pyser upp. Och biljetten han strcker sig efter existerar inte. Ingen kliver p. Ingen alls.

Vinnare 2:a pris

Amandas_kamera_09_112kontrast

Anna Axfors, studerande p gymnasiet, tredje ret.
Medieprogrammet med journalistisk, Trans

10 r

Margerit hade inte trffat Jonas p tio r. Vad skulle de sga till varandra? Frsta gonblicket, vart skulle de vnda blicken, in i varandra? Som fr frsta gngen. Som frmlingar.
Tget Margerit kte i var gammalt och skramlade, det fanns riktiga sm kuper och de rda gardinerna var flckiga. Hon hade slumrat till d och d under de tv timmar hon redan kt men under de resterande tre timmarna skulle hon vara fr nervs fr att sova. Hon blddrade rastls i en Allers. Brjade riva i sidorna, smula ner det glansiga papperet i knet. Men om tre timmar mste jag vara skrpt, tnkte hon. Om tre timmar ska jag vara framme.

Margerit steg av tget sist, ville ka mycket lngre, lngre och lngre in i en evighet. Att trffa Jonas var ett beslut hon tog. Hon kunde ndra sig, men ville inte vara s feg. Den norrlndska staden vilade i solljus denna lrdagsfrmiddag i juni.  Fint, men i Margerits mage flg svarta fjrilar stressat omkring i cirklar.
Satte sig i taxin som vntade vid Pressbyrn.

Barnhemmet var rtt och lg ngra kilometer utanfr staden. Hon blev mottagen av frestndarna och fick sedan vnta i ett rum med gula soffor och teckningar p vggarna. Sen kom ett barn ut, ett barn med guldlockigt underbart hr och rosiga kinder. Han var tillsammans med en av frestndarna, en dam.
- Det hr r d Jonas, log damen.
Ja det hr r d Jonas, tnkte hon. Vad ska jag gra nu?

Margerit strckte fram handen. Knde sig pltsligt sker. Hon var hon, inget kunde gras t saken. Jonas tog emot hennes hand, hade ett ganska fast handslag. Fast han bara var tretton r. De satte sig i en av de gula sofforna. Frestndardamen frgade Jonas om han ville att hon skulle stanna, han sa nej det behvs inte.
Margerit slogs med overklighetsknslan. Nr de blev ensamma sa hon: 

- Jag r ledsen att jag inte kunnat ta hand om dig.
Jonas drjde en stund med svar, fick sedan ett upphetsat uttryck i ansiktet. Han utbrast, pltsligt och frfrat:
- Men varfr? Hur kan man inte kunna ta hand om sitt barn?!
Margerits hjrta hoppade. Det var detta hon inte velat, att han skulle brja anklaga henne. Hon hade redan anklagat sig sjlv med alla ord som finns, om han brjade nu kunde det vara som att ingen tid gtt sedan hon sjlv knde hatet.
- Det vet du. Dom har berttat. Jag var psykiskt sjuk.
- Det mest egoistiska jag vet, det r att skita i sitt barn.
Margerit ville behlla ett pedagogisk lugn. Hon hade tnkt ut det s, att hon hela tiden skulle framst som den vuxne. Den vuxne hon ocks var.
- Jag har ocks tnkt s. Men... vet du Jonas, det kan ju ocks vara s att det mest egoistiska som finns r att behlla ett barn man inte kan ta hand om, s att barnet lider.
- Frsk inte spela, frsk bara inte. Nu vet jag i alla fall hur du ser ut och nu kan du g.
Han reste sig upp och gick ut ur rummet. Ensam kvar satt Margerit. Hon tog sin kappa, hon tog sin vska. Med drjande steg gick hon mot ytterdrren. Solen lyste starkt in nr hon ppnade den. Det var s varmt ute. Hon satte sig p trappan medans hon ringde efter en taxi.

I sin fantasi hade hon frestllt sig Jonas st och vinka av henne p stationen. Nu frstod hon att det inte skulle bli verkligt. Nu frstod hon vilka starka drmmar hon haft, och hur ofrlten hon var.

Vinnare 2:a pris

DSCN6012
Birgitta Ederyd, Jrvs

 

Frmlingen?

Nr han hjer handen rakt upp fr att vinka drabbas hon av minnet, s starkt att hon fr en lttare yrsel och mste stta sig. Precis s hade hennes far gjort nr hon sg honom sista gngen. Frst hjde han handen, sedan blev den kvar alldeles stilla i luften, som om han glmde vinka. Hon minns att det sg konstigt ut. Rakt upp. Men hans blick, den fljde henne - och sen frsvann han. Hon frskte dra ner tgfnstret men det satt fast. P samma stt d som nu.

Hon var 12 r och skulle resa ensam till staden fr frsta gngen. Faster Karin skulle mta p stationen, men fr skerhets skull hade hon ftt en adress och ett telefonnummer till henne om ngot skulle hnda.

Maria knner hur tget kar farten. En besynnerlig oro har drabbat henne. Tnk om hon aldrig mer fr se Henrik. Han sg s snll ut och unnade verkligen henne f komma ivg p en minisemester. Maria tittar ut genom fnstret och ser hur husen rinner frbi som i en drm. Hon ser sitt ansikte speglas i det tjocka dammiga glaset. Hon frsjunker i minnen.

Spegelbilden frndras gradvis och hon ser en ung flicka som frsiktigt tittar p henne. Landskapet glider rakt igenom som en suddig filmduk. Det var lnge sen hon mtte henne. Maria hajar till som infr en frmling, som tittar lite fr lnge. Det rda hret  frstrker de blgrna gonen. Blicken blir stadigare. Hon var s lycklig med sin pappa. S fort han sg henne sa han ngot roligt som gjorde henne glad. Hon fick stndigt nya smeknamn. Ena stunden var hon Miaflickan, ibland Prinsessan Rdtott och andra stunder mitt lilla Kardemummagryn. Maria frlorar sig i minnen och ser spegelbilden lysa upp i ett leende.

- Biljetten, tack. Hon rycks ur sina minnen och fumlar efter biljetten. Konduktren ler varmt t henne och sger:
-Ja, att ka tg kan vara en skn avkoppling.

Fast han r en frmling knns han nra och vlbekant p ngot vis. Nr han lmnat vagnen vet hon varfr. Leendet, det pminde om far.  Och den stadiga blicken. Mnga har sagt att ven hon har en stadig trygg blick. Nr hon ser sig omkring i kupn tycker hon att vrlden r frndrad - ljusare. Som om tunn gr slja dragits bort.  Har mtet med konduktren gett henne nya gon? Eller var det flickan i spegelbilden som vaknat? Hon som vxte upp till en allvarlig kvinna.

Jag var ju ngon innan pappa dog, tnkte Maria. r det henne jag har trffat. r hon en frmling? Hon reser sig tar sin handvska och gr till toaletten. Lser drren och tittar p sitt ansikte i spegeln.  Hon ser en medellders kvinna med rtt uppsatt hr kldd i en grn vlskuren trja. Grnt, tnker hon, som pappa lskade. Hon provar ett leende och det sorgsna ansiktet nstan krackelerar av frndringen. Hon tnker p prinsessan Rdtott. I skolan brukade hon ha hret uppsatt i en svans men nr hon kom hem slppte hon ut det. Pappa brukade skoja och sga att det liknade en riktig hstman.

Maria lyfter hnderna och lsgr sakta sin strikta hruppsttning.  Ruskar huvudet s hret flyger ut fritt och stort. Hon grimaserar s kinderna blir rda och hon kan inte lta bli att skratta t sig sjlv.

Nr hon gr ut frn toaletten tittar en passagerare frvnat p henne. Maria ler generat och gr tillbaka till sin sittplats. Hon tittar ut genom fnstret.  Ser spegelbilden. Ett vlbekant ansikte mter henne inramat av en rd hrman. Frn och med idag r vi inte lngre frmlingar, tnker hon.

 

Vinnare 2:a pris

emelie

Emelie Hedlund, studerande, Upplands Vsby

Trdslitna

Jag mste bertta den hr historien, den hr biten: ett fragment ur mitt liv i kronologisk ordning fr att huvudet ska kunna placera in vad som egentligen har hnt och hur det blev som det blev. Den slutar egentligen inte hr. Jag bara vnder blad. Laptopbatteriet r slut. Snart. Men inte nu och inte n.

Men vi brjar frn brjan. Inte frn den ultimata brjan utan frn den d vi blev ngra. D vi blev oss. Frn att ha varit ngon med alldeles fr fylliga lppar fr sitt kantiga pubertetsansikte gick du frn att vara frmlingen bredvid, bortom, inte alls inom min knnbara radar, till att bli honom.

Fr elva mnader sedan hade jag glmt att knyta mina sm tygskor. Skorna som var 37 och en halv fast jag egentligen r en klockren 39. Men i de oknutna skorna sg mina ftter sm ut och d knde jag mig nstan ntt. Som en balettdanss vars piruetter r vardagsmat. Inte alls en sdan som har uppkavlade turkosrandiga polotrjsrmar och piroger i frysen i en andrahands etta p 24 kvadrat. Som jag. Mitt trdslitna slott, dr mitt monsterstaffli inte platsade ngonstans frutom under sngen. Jag hade en rd mikro och morgonsol frn min franska balkong. Det lter s mycket finare n det r. Men man berttar aldrig om det ckliga hret i avloppet som aldrig tas upp och inte heller om de klder som aldrig passar eller hur den gr plastmattan skr sig mot de banangula tapeterna. Nej det r inte sdant man talar om. Jag berttar istllet om min stora fina teakspegel som str lutad mot vggen dr stora fina jag fr ta plats.

Den fjortonde april knt dina pianofingrar mina skosnren. Du sa att jag hade buckliga skor d, jag minns att du sa det, och d knt jag med trna lite till. Och s skrattade vi. Det var nog strax efter det som du frgade varfr hret alltid var i den dr knuten, min knut. S pryd! Det vet jag att du utbrast och sen drog du ut min bla tofs och stoppade i byxfickan. Du hade dina rutiga kostymbyxor p dig. Nr vi slutade vara frmlingar fr varandra insg jag rtt snabbt att det var dina favoriter. Dina snyggbyxor. Du lrde mig Johan, lrde mig att killar ocks har snyggbyxor. Jag hade snygg strumpbyxorna p mig den dagen. Och min snyggklnning. Grn med rosa mnster p. Helt fantastisk ven fast den satt lite fr lst runt axlarna.

Mitt hr rckte till skulderbladen d. Rttfrgat. Du sa att det luktade gott precis nr vi gick ver vgen. Sekelskiftshusen p vra sidor kndes pltsligt vldigt gamla. Asfalten kndes vldigt mjuk. Sngrushgarna som fluffiga moln.

Ngon gng efter jag berttat om mitt brinnande intresse fr frgen gul slngde jag mig om halsen p dig. S klen du kndes. Som om du verkligen var de dr ren yngre n mig. Det r visserligen ngonting jag bestmt mig fr shr i efterhand. I den stunden lyste bara solen som allra varmast och min ganska korta, ovana tunga kndes inte alls ovan utan alldeles ljuvlig med din.

Elva mnader senare var mitt hr mycket kortare. Du hade samma frisyr. Jag hade 39or p mig och nya snyggstrumpbyxor. Jag tnkte d och tnker nu fortfarande att jag ville att du skulle minnas ngot som var fint. Det syntes ju s tydligt hur svullna mina gon var. Nr tvans buss dk upp sg jag bara stora lppar p ett knotigt ansikte och det var antagligen d det slog mig att du var mer frmling nu n vad du var frn brjan.


_________________________________________________

 

Ls om frfattarskolan utan avgift. MaketeMetodens frfattarskola. Helg- och sommarkurser fr allmnhet och pedagoger i samarbete med Kurser.se.

Skrivarkurs

G en skrivarkurs som kompetensutveckling! Helgskrivarkurser och sommarskrivarkurser. Medlemmar i LR har 20% rabatt p frfattarskolans deltagaravgift.

 

Sidtopp


aaaaaaaaaaa Student

Pennvssaren ges ut p Studentlitteratur.

Utveckla ditt och dina elevers skrivande till nsta niv!

Prenumerera p Inspirationsbrev - skrivtips, tvlingar och kurser.
Skrivarkurser - helg och sommarkurser via Frfattarskola.se
MaketeMetodens metodik Skrivarcommunity - Skrivboken.nu
Skrivarkurser i samarbete med Kurser.se

Skarmavbild 2014-11-07 kl. 22.51.28

__________________________________________________________

Kontakt: Veronica Grnte 073-90 12 12 5  veronica@makete.se www.forfattarskola.se

Sitemap

Webbproduktion av Carlén Communications