sohl-banner.jpg

SOHL r en ideell frening som ger std, inspiration och kunskap
till mnniskor som vill arbeta utifrn en helhetssyn p lrande.

Vren 2008 gav freningen ut en bok med berttelser ut verkligheten.
John Steinberg, medlem i freningen, var initiativtagare.

sohl-historier.jpg

SOHLhistorier - 31 pedagogiska berttelser som lyfter

Berttelser som ger kraft och inspiration.
Berttelser skrivna av 17 erfarna pedagoger, vl frankrade i verkligheten.
Berttelser som visar att frndring r mjlig.

Ur innehllet

* koncentrationssvrigheter som upphr
* oro som vnds till lugn
* mobbning som stoppas

* dolda talanger som kommer i dagen
* bromsad utveckling som stter fart
* omjliga elever som blir stjrnor
* lsutveckling som stter fart
* gloslxor som blir verfldiga

Per-Ola Jacobson i Kalmar har lst SOHLhistorier

"Det r en frjd att lsa den fina antologi med berttelser ur det verkliga lrarlivet, SOHLhistorier, och jag kan varmt rekommendera denna lsning till alla som brinner fr skola, lrande och vra barn- och ungdomar. I en skola fr alla krvs det tveklst nya pedagiska grepp och en en uppdaterad syn p vad som de facto r meningsfull kunskap. Att arbeta holistiskt med helheter p bekostnad av fragment r absolut en sdan vg. Fr dig som r nyfiken och vill lra mer bestll boken eller stifta bekantskap med den ideella freningen SOHL som ger std, inspiration och kunskap till mnniskor som vill arbeta utifrn en helhetssyn p lrande."

Per-Ola Jacobson r skolledare, egen fretagare och ordfrande i Kalmar Fretagsgrupp.
G in p hans blogg.

Bestll SOHLhistorier

Boken kostar cirka 145 kr. Du kan maila din bestllning direkt till info@sohl.se


Berttelse

Hr fljer en av de berttelser som r mitt bidrag till boken SOHLhistorier. En berttelse om hur dramaturgin med sina rollgestaltningar kan bli en del av lsningen.

Bara p skoj

Berttelsen som fljer beskriver en situation dr impuls och intuition tillts styra tanke och handling. Agerandet var riskabelt. Men, just d - just dr - fungerade det. Jag berttar min historia fr att jag fortfarande frundras.


Skulle jag vlja en eller tv millimeters tjock kartong? Jag bjde lite frsiktigt ute i hgra hrnet p de bda alternativen och funderade. En tjej i 18-rsldern med beige duffel och ljusblont hr blddrade bland de pastellfrgade kuverten alldeles intill. Hon vnde sig mot mig och kastade en hastig blick rakt in i mina gon. Det var ngot vldigt, vldigt bekant ver hennes ansikte. "Hej, visst knner jag igen dig", hasplade jag ur mig. "Ja, du vikarierade tv veckor i vr klass nr jag gick i sexan." Hon stod nstan i givakt medan hon sa det.

Hennes blick var allvarlig. Jag ngrade att jag brjat prata med henne. Medveten om att mina vikariat ngon gng varit mindre lyckosamma, spred sig snabbt en rodnad ver mina kinder och hals. Fr min inre syn sg jag snabba klipp av olika skolbyggnader och klassrum runt om i kommunen. Var hade jag varit? Vad hade jag sagt? Vad hade jag gjort? "Du fick slut p mobbningen i min klass nr vi gick i sexan och hade Mildred Svensson som lrare." Hennes rst var lika allvarlig som hennes gon. Hon stod fortfarande alldeles stilla. Jaha, funderade jag, medan jag framkallade bilden av Herkulesskolan och ett klassrum i vstra byggnaden strax fre renoveringen. Den slitna breda marmortrappan upp till andra vningen blev tydlig och de djupa fnsternischerna, de gula vggarna, de sjaskiga randiga gardinerna och den trasiga mrklggningen hjlpte mig att se allt precis som det var. "Jo, det var vl en tjej i den klassen som var mobbad, hmm... jo, det minns jag nu." "Det var jag", konstaterade hon. Hon gjorde en paus och fortsatte "Jag hade varit mobbad nd sen trean. Men det blev slut p det nr du hade varit hos oss. Det blev aldrig nt mer med det sen. Dr gjorde du en bra insats", tillade hon och sg fortfarande nstan lika allvarlig ut.

Men... d hade mitt liv nd haft en mening, konstaterade jag, och lovade mig sjlv att aldrig mer tvivla p den saken. Vi pratade lite om vad hon gjorde nu fr tiden och tog sedan avsked av varandra.

Jag drog mig till minnes att tv flickor, Sara och Emma, efter en rast den sista dagen p vikariatet berttat om mobbningen. Deras ordinarie lrare hade ocks informerats, men frmodligen inte riktigt frsttt allvaret. Eftersom jag sjlv varit mobbad under mina frsta skolr blev jag starkt berrd av flickornas berttelse. Emma var den som varit mest utsatt. Hon hade ftt hra, r ut och r in - stndigt och jmt - att hon hade en "potatisnsa". I trean hade frken pratat med killarna mnga gnger, men det hade inte hjlpt. En pojke i klassen, Mattias, var den tydlige mobbaren, berttade de och ibland fick han med sig ngon eller ngra av de andra i klassen. Jag frgade Sara och Emma om de ville att jag skulle ta upp problemet i klassen nr alla var med eller om det kndes bttre att vi pratade i enrum med de tre som saken frst och frmst gllde. Flickorna menade att alla i klassen skulle vara med, det var mnga som blivit retade och de bad om min hjlp.

Jag gick tvrt emot den vertygelse som jag frskte leva efter - att inte blsa upp elevers tillkortakommanden infr hela klassen. Mattias fick stlla sig framfr gruppen och jag bad honom frklara vad det var som var s "fel" med modellen p Emmas nsa. Jag menade att jag sjlv kunde se, nr jag tittade ut ver klassen eller nr sg mig sjlv i spegeln att vi alla har olika utseenden p vra nsor, men att nsor tycks fungera alldeles frtrffligt - oavsett form. Vi kan andas genom dem, lukta med hjlp av dem och vi kan snyta oss oavsett modell. Emma satt i mittraden, tredje bnken framifrn.

Mattias fick st kvar framfr klassen en lng stund. Han flinade och hade inget mer att sga n att han bara skojat. Hans nonchalanta uppsyn lockade fram vreden inom mig. Min reptilhjrna blev kraftfullt verksam. Jag frvandlades p ett gonblick till en jttegorilla som var tvungen att f flocken att fungera, fr att verleva.

Jag bad Mattias stta sig i sin bnk. Nst lngst fram i fnsterraden satt han tyst och tittade ner p det tomma olivgrna bnklocket. Nu var han allvarlig. Jag stllde mig intill honom och sa till klassen att jag tnkte spela upp ngra teaterscener fr dem. Berttade att inget av det jag skulle komma att sga var sant, nej allt var bara p skoj, ja just precis "p skoj".

Mitt syfte med denna teaterfrestllning var, frklarade jag, att jag ville att bde Mattias och alla de andra i klassen - och jag sjlv, frsts - skulle f uppleva hur det kan knnas nr vi skojar med ngon som inte tycker det r lika skoj som vi sjlva gr. Innan jag brjade frestllningen satte jag mig p huk intill Mattias och frklarade att jag skulle frvandla mig till skdespelare och i den rollen sga ngot dumt om hans utseende, men bara p skoj. Jag bedyrade att jag inte menade ett enda dugg med vad jag sa. Att Mattias utseende var helt OK, lt jag honom frst. "Det hr r bara en allvarlig lek, en vldigt, vldigt allvarlig lek", avslutade jag.

Jag stllde mig upp och brjade beskriva Mattias nsa p ngra olika "skojiga" stt med min frstllda skdespelarrst. Mellan varje nytt "angrepp" frklarade jag, med mitt vanliga tonlge, att jag verkligen inte menade ngonting alls av det jag nyss sagt, att allt bara var en teaterfrestllning, att allt bara var p skoj, att allt bara handlade om att vi alla behvde lra oss att "skoj" fr en person inte behver vara "skoj" fr en annan.

Spelet fortsatte, lite lngre n jag egentligen trodde var ndvndigt - fr skerhets skull. Drefter satte jag mig terigen p huk intill Mattias. "Jag frstr att det hr har varit hemskt jobbigt fr dig", sa jag lugnt. "Du kanske tror att jag tnker att du r en fruktansvrd person, att jag inte gillar dig, men s r det inte."

De tjugofyra vriga satt som frstenade. Inte ett stolskrap hrdes, ingen viskning och knappt en andning. Jag stllde mig upp. "r det nu s att det r Mattias som r "dum" och vi andra som r "snlla"? Kan det vara s enkelt?" undrade jag.

Nr jag inte fick ngot svar fortsatte jag sjlv och frklarade att jag som vikarie i klassen under tv veckor naturligtvis inte kunde veta s mycket om relationerna i gruppen. Vad jag dremot visste var, sa jag, att bde Sara och Emma och alla de andra i klassen och ven jag sjlv ibland gr och sger saker som andra blir irriterade, ledsna eller srade ver. Sdant hnder alla mnniskor nu och d. Eller ....? I gonvrn sg jag hur Mattias ndrade kroppsstllning. Om vi d skulle f frgan varfr vi hade sagt just sdr, fortsatte jag lngsamt, skulle vi frmodligen ha svrt att frklara oss, precis som du hade, Mattias. Jag tittade p honom och fortsatte.... kanske skulle vi sga, precis som du, att vi bara skojade. Och vi skulle knna det jttepinsamt. Jag tnkte hgt och sa att jag inte trodde att ngon enda mnniska egentligen vill vara "dum" och gra andra ledsna, vi vill alla vara omtyckta, vi vill ha vnner. Kanske r det nr vi lngtar vldigt mycket efter "att f vara med", men inte riktigt vet hur vi ska bra oss t, som vi kan rka sga srande ord och gra snt som vi i efterhand ngrar.

Det var fortfarande fullstndigt tyst i rummet. "Just idag hamnade Mattias i centrum", fortsatte jag, "men egentligen skulle vi allihop kunna bertta om nr vi varit "dumma" och vi skulle kunna frska frklara varfr. Jag r vertygad om att du Mattias frstr hur allt hnger ihop, fr jag ser att du tnker. Jag r sker p att allt det hr jobbiga r ver nu och jag ber er vara vldigt justa mot Mattias. Han har varit med om en hrd match idag. Han har ftt nog."

Jag avslutade med att pminna oss alla om att det ibland kan knnas bra att f sga ngot som betyder "frlt". Men samtidigt framhll jag vikten av att ordet mste innehlla rtt knsla och tanke fr den som anvnder det, om det ska f ett vrde som bestr. Frskte frklara att en sdan hr hndelse skulle kunna leda till att flera i klassen kanske ville sga "frlt" till varandra... men det var ju inte alls skert att det behvdes.

Vi slutade lite tidigare. Det var min sista dag p tvveckorsvikariatet. Bde trygg och rdd var jag. Skulle ngon frlder anklaga mig fr att ha handlat olmpligt? Nej, jag hrde aldrig ngot frn ngon.

.


Hur kunde det komma sig att Mattias och hans supporters slutade med mobbningen? Kanske var Mattias helt enkelt mogen fr att ta steget just d? Kanske hade han redan bestmt sig fr att han ville sluta med trakasserierna och fick p det hr sttet hjlp att frverkliga sin nskan.
Min impuls fdde tanken att skapa ett drama. Den allvarliga leken utmanade allas vra knslor och tankar, och ledde till ett helt nytt samspel eleverna emellan.

Vi vet att vra attityder, vra invanda frhllningsstt till varandra r svra att ndra p. Frmodligen blev knslan under dramatiseringen s stark att den frmdde skapa en bestende attitydfrndring och ett nytt beteende hos Mattias. Han fick tillgng till sitt hjrta som varit avstngt. Och var och en av eleverna pverkades samtidigt genom att ta del av attitydfrndringen.

Nr vi leker och knner lust uppstr den maximala inlrningssituationen, det vet vi. Men... hr lekte vi och knde olust. Och trots det skapades till slut en positiv vndning.
En stor del av Mattias obehag frsvann frmodligen nr var och en i klassen fick g in i rollen som "skurk" och p s stt bli aktiva medskapare i dramat. En knsla av avspnning intrdde nr vi lmnade vrt negativa fokus p Mattias fr att istllet frska jmstlla oss med varandra.

Vi hade gtt in i fantasins vrld, dramat hade slutat lyckligt. Vi kan hlla med Albert Einstein nr han sger: Fantasi r viktigare n kunskap
.

Veronica Grnte

Veronica Grnte 2008

Skrivarkurs

G en skrivarkurs som kompetensutveckling! Helgskrivarkurser och sommarskrivarkurser. Medlemmar i LR har 20% rabatt p frfattarskolans deltagaravgiften.

Ls om frfattarskolan utan avgift.
MaketeMetodens
frfattarskola. Helg- och sommarkurser i samarbete med Kurser.se.

Sidtopp


aaaaaaaaaaa Student

Pennvssaren ges ut p Studentlitteratur.

Utveckla ditt och dina elevers skrivande till nsta niv!

Prenumerera p Inspirationsbrev - skrivtips, tvlingar och kurser.
Skrivarkurser - helg och sommarkurser via Frfattarskola.se
MaketeMetodens metodik Skrivarcommunity - Skrivboken.nu
Skrivarkurser i samarbete med Kurser.se

Skarmavbild 2014-11-07 kl. 22.51.28

__________________________________________________________

Kontakt: Veronica Grnte 073-90 12 12 5  veronica@makete.se www.forfattarskola.se

Sitemap

Webbproduktion av Carlén Communications